Maria Montessori föddes i Italien 1870 och utbildade sig till läkare vid universitet i Rom. Som läkare kom hon att intressera sig för barn med särskilda behov. Montessoripedagogiken utvecklades från de observationen och de studier som Maria Montessori gjorde. Hon såg vad varje förälder såg – att alla barn är nyfikna, fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker. Och precis som föräldrar världen över märkte hon att barnens intressen varierar med ålder och mognad. Dessutom observerade hon att barnens intresse förändras och att förändringar bygger på varandra, från att äta själv, lära sig gå, lära sig prata – till intresset för läsning, matematik, rymden och mycket annat. Hon fann att barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga för att utveckla olika slags färdigheter. Hon insåg det värdefulla i att ta till vara på dessa intresseperioderna, som hon kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder.

Frihet att välja

Maria Montessori upptäckte bland annat:

  • att inlärning, som anpassas efter barns utvecklingsstadium, går lättare,
  • att man bäst tar till vara barns spontana lust för arbete genom att låta barnets eget intresse vara motiv för att utvecklas,
  • att barn har en speciell förmåga att koncentrera sig på en intressant uppgift,
  • att barn, som vill lära något nytt, upprepar övningen om och om igen.

Med dessa insikter ville hon skapa förutsättningar för barn att utvecklas till harmoniska och självständiga vuxna. Barn behöver få frihet att välja aktivitet och möjlighet att arbeta ostört i egen takt.

Montessorimaterialet

Maria Montessori utvecklade ett arbetsmaterial för barnens olika mognadsstadier och intressen. Materialet är ett stöd för utvecklingen och lärandet.

I en montessoriförskola finns material och aktiviteter både för praktiska och sinnestränande övningar, men också för språk, matematik, kultur och naturvetenskap. Barnen har möjlighet att arbeta med praktiska saker som till exempel att baka, vattna blommor, pusta speglar, men också med material som ger möjlighet att utveckla logiskt och matematiskt tänkande, samt ordförråd, språkkänsla och grammatik. Inom området ”kultur” finns material för skapande verksamhet. Genom att använda kartpussel och samtala kring människor, djur och växter och deras behov ges förutsättningar för en förståelse för att vi är del i något mycket större. Så gott som allt material fyller flera funktioner.

Ofta arbetar de små barnen sensoriskt med materialet. Sedan använder äldre barn samma material för abstrakt förståelse. Ett exempel på det är aktiviteter med magneter eller andra tekniska eller naturvetenskapliga material. De flesta material är självrättande. Barnen får uppleva tillfredsställelsen av att själva se att de lyckats med en uppgift. Allt material är av god kvalitet och finns bara i ett exemplar. Är ett visst arbetsmaterial upptaget, får man vänta på sin tur eller komma överens om att samarbeta. Allt material har också sin särskilda plats i rummet. Den som använt ett material har ansvar för att det snyggt och prydligt kommer på plats igen. Barnen lär sig att ta hänsyn till varandra.

Hjälp till självhjälp

Tanken ”hjälp mig att göra det själv” är viktig i Montessoripedagogiken.  Man kan till exempel behöva hjälp för att kunna lära sig, hjälp med att få rätt förutsättningar för sitt lärande, men själva inlärningen måste varje barn göra själv. I en montessoriförskola är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla kunskap, utan att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns behov. Detta i sin tur leder till den stimulans som svarar mot varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar, visar var kunskap finns att hämta och visar hur materialet kan användas. Sedan kan barnet arbeta självständigt. All onödig och oönskad hjälp är ett hinder i barnets utveckling.

Vi lär och leker tillsammans

På våra utflykter i Hågadalen eller när vi tillsammans besöker museer och andra spännande platser får barnen möjlighet att tillsammans använda och bearbeta de erfarenheter som de gjort med materialet och aktiviteterna i klassrummet. Det är lika fascinerande varje gång när barnen, under en utflykt, inte bara ser en blomma, utan också vet att denna blomma har ett namn och att den består av olika delar, vilka har en specifik uppgift och betydelse för oss människor.

Samabetet mellan barnen sinsemellan och mellan vuxna och barn, enskilt såväl som i grupp, är centralt i montessoripedagogiken. Barn lär och utvecklas tillsammans med andra. I de individuella presentationerna av aktiviteterna och materialet, som läraren ger det enskilda barnet, uppmärksammas varje barn och alla barn blir sedda. I sammabetet och i leken med andra barn och vuxna, skapas förutsättningar för att utveckla förståelse för andra.

När Maria Montessori dog 1952 hade montessoriförskolor och -skolor startat i flera länder och idag finns montessoriförskolor och -skolor spridda över hela världen. Att få gå i en montessoriförskola ger möjlighet att få känna att man är del i något större. Maria Montessori menade att vårt viktigaste uppdrag är att fostra till fred. Därför har likabehandlingsarbetet och värdegrundsarbetet en självklar plats i montessoriförskolan.

För oss är montessoripedagogiken ett verktyg för att kunna förverkliga förskolans läroplan (Lpfö 18).

Läs mer på Montessoriförbundets hemsida.